Unna sig

Att köpa saker till sig själv kan orsaka olika sorters känslor. Det kan vara känslan att man köpte det helt i onödan och framförallt vid fel tidpunkt då pengarna kanske hellre skulle ha lagts på något annat lite mer nödvändigt, känslan av en ånger/pinsamhet då det inte alls var lika fint som man tyckte att det var i butiken/på nätet och man nästan skäms över att man hade så dålig smak just då för stunden, men det kan också skapa känslan av att det här var jag verkligen värd och det här är jag nöjd över att jag köpte eller unnade mig.
 
 
 
Hjärtat är inköpt på Lönneberga slöjd och snickeri i Vimmerby.
 
Den sistnämnda känslan inföll idag då jag var och hämtade mitt hjärta som jag hade beställt i en hantverksbutik i stan. Jag var inne där i förra veckan för att köpa en present, men fick även syn på några fina hjärtan som var dekorerade med citat och lite annan utsmyckning. 
Då jag är lite kräsen och tyckte inte att den utsmyckning som var på passade riktigt mig frågade jag om det gick att beställa utan och till min stora glädje så gick det alldeles utmärkt att göra det och med ett väl utvalt citat gick jag ut från butiken, nöjd med min beställning.
Så idag tog jag mig tid att åka dit och hämta mitt hjärta som nu skulle vara färdigt. Bakom disken stod en äldre dam, hon brukade inte jobba där annars berättade hon än när det behövdes, och hon frågade mig om det skulle vara en present så jag ville ha den inslagen. Jag svarade henne nekande och fortsatte att berätta att jag skulle ha det själv. -Det ska jag unna mig, fortsatte jag. Hennes svar på det gjorde mig så varm i hjärtat då hon sa: -"Det gör du rätt i att unna dig! Man unnar sig saker alldeles för sällan nu förtiden."
Jag blev lite förvånad också av hennes raka och ärliga svar då hon inte sa det i försäljningssynpunkt utan det kom verkligen från hjärtat. Jag blev så glad av hennes svar och vi fortsatte att prata om ditt och datt en bra stund efter att köpet var genomfört.
 
Så härligt det är när man kan ta sig tid att bara prata helt bekymmerslöst med en helt okänd människa i ett möte som sker helt oförutsätt där man ger bort lite av sin tid och får så mycket tillbaka.
I dagens jäktade samhälle så existerar dessa möten nästan aldrig längre. Man skyndar iväg till nästa ställe eller hem för att hinna med så mycket som möjligt innan man stupar i säng för att orka med nästa dag, som ser likadan ut. Allt var inte bättre förr, men jag tror ändå att de spontana och oplanerade möten som skedde i affärer eller på stan förr i tiden höjde livskvalitén hos alla människor. För hur eller hur så mår vi bra av de fysiska möten vi får till och ett sådant möte har jag unnat mig idag!
 
Ta hand om dig!
♥ 

Mitt i livet, där jag är

Tänk vad man lär sig hela livet!
Nya saker varje dag, i både stort och smått, nyttigt och onyttigt, viktigt och oviktigt men det är ändå nya erfarenheter som jag får arkivera i min erfarenhetsbank. Sedan vad jag gör med dessa erfarenheter och visdomar är en helt annan sak. Ibland tar jag lärdom av dem, ibland gör jag samma misstag igen, jo det är inte alltid som man lär av sina misstag tro mig, och ibland så struntar jag i det jag har lärt mig. 
 
 
 
 
Alla dessa erfarenheter och lärdomar har tagit mig hit där jag är idag och vägen har inte alla gånger varit spikrak, vilket det nog inte är många som har haft. Jag vet dock inte om jag skulle vilja vara utan allt det som jag har fått förmånen att uppleva trots den motgång som det ibland har givits samtidigt som det många gånger har varit nedförsbacke utan minsta gupp och kurva, där det är jag och enbart jag som har dragit i bromsen för att jag har varit för aktsam och rädd för det som har funnits nedanför backen, lite ängslig för att möta, det för mig okända för snabbt.
 
Med stigande ålder, jag har ju faktiskt kommit upp i den aktningsvärda åldern av 42 år, så finns det fortfarande en viss ängslighet och oro inför vissa situationer och tillfällen där jag har flytt istället för att möta det som skrämmer eller hotar mig och min trygghet. Men de blir mer och mer sällsynta och svåra tillstånd hanterar jag mer och mer på ett moget sätt, fast måhända att det finns en liten tendens till vassa armbågar och en irritation ibland som ger sig tillkänna istället för det lugn som kanske skulle behövas.
 
Men jag är inte mer än människa, vilket vi alla är men med olika personligheter, och jag har absolut mina fel och brister som visar sig då och då. Visst kan jag göra misstag och fel, jag som sällan använder ordet fel för mig är det stort att göra det nu, men jag står för dem samtidigt som jag hoppas att jag även gör en massa rätt här i mitt liv. 
För på något sätt så är det du och alla andra som gör den här bedömningen av mig och vad jag gör och säger som är fel och rätt, likväl som det är jag och alla andra som bedömer dig och vad du gör och säger som är fel och rätt. Visst är det skrämmande när man tänker på det på det viset? Att ständigt bli bedömd av andra, men vem ger den rätten att döma?
 
Jag har bestämt mig för en sak nu här i livet och det är att inte vara bitter på det som har varit och inte tänka på hur livet hade sett ut om jag hade gjort andra val än de jag gjorde. Oavsett om jag har flytt från problem, sett dem i vitögat, byggt upp en mur kring mig eller tagit tag i dilemman, tränat upp en mental styrka där jag kan möta vilka faror som helst, så är jag tillfreds där jag är nu. Jag är mitt i livet och jag är nöjd!
 
Nu blev jag visst så där djup igen i mitt inlägg, men jag har själv sett ett mönster i mitt skrivande. Ju djupare och mer poetiskt desto tröttare och mer utarbetad är jag och ur min trötthet växer så mycket tankar och funderingar som behöver få komma ut i skriven form. 
Så snälla döm mig inte för hårt idag, jag har bara gjort mitt bästa utifrån de förutsättningar jag har för stunden men för mig är det gott nog!
 
Var rädd om dig!

Sensommar

Så underbart det är ute nu trots att vi är framme i slutet av augusti månad. Den här härliga sensommarvärmen som nu har bestämt sig för att göra ett besök hos oss är välkommet i min värld.
Att kunna avnjuta kvällar med vackra solnedgångar och kunna känna de ljumma vindarna skapar en känsla av att det kalla och mörka ligger väldigt långt fram i tiden och bara kunna njuta av här och nu. Som ni märker så samlar jag på mig dessa stunder allt för att kunna plocka fram dem senare i höst och vinter, allt för att kunna skapa en känsla och tanke om hur bra man har det.
 
 
 
 
 
 
Just dessa tidiga sensommarmorgnar tycker jag är speciellt vackra. När dimman ligger tät över hagar och ängar och solen försöker kämpa sig igenom det skira vita för att åter väcka upp naturen, då är det så vackert så att det nästan gör ont i bröstet. 
Färden längs med den spegelblanka sjön där solens försiktiga första strålar blänker i vattenytan och det är som ett trollskt skimmer över hela världen, då känner jag mig priviligerad över att få uppleva allt detta vackra i livet. 
Dessa upplevelser en tidig vardagsmorgon får mig att känna lycka som räcker hela dagen och får mig att må bra. 
 
 
 
Jag önskar att jag hade en brygga vid en sjö. Där skulle jag sitta med min kaffekopp tidigt på morgonen och filosofera över livet och bara njuta av tystnaden.Sitta och titta när dimman lättar och vänta på att dagen skulle vakna. Få chansen till att låta livet styra och dagen skulle få komma och gå som den ville. Låta lusten styra vilka stigar som skulle trampas och vilka möten som skulle göras, bara låta livet vara som det är och ta stunden som den kommer. Bara vara...
 
Ta hand om dig!