Min tid är helig!

Ikväll blir det kanske inget riktigt glammigt och tjoho-inlägg, men för det är det inte mindre viktigt utan snarare tvärt om. Anledningen till det är ett blogginlägg som jag läste alldeles nyss, du hittar det här, om stress och hennes tankar kring ämnet. Ett ämne som är brinnande viktigt i samhället idag och ännu viktigare i framtiden.
 
 
 
Jag lever i ett äktenskap där vi är lite för väl bekanta med vad just stress och utbrändhet gör med en människa . Utan att gå in för djupt i detta, då det inte är den drabbade som skriver detta utan den som står bredvid, så vet jag vad allt detta kan leda till. 
Ur detta har jag lärt mig en hel del och då inte på det roliga sättet. Allt har gett mig ögonöppnare och jag vet att det finns bara ett liv och det gäller att få ut det mesta och det bästa ur det, men inte till vilket pris som helst. Det ska finnas kvalitét i det jag gör och absolut inte kvantitét!
 
Som person kan man tolkas som trist och tråkig att tacka nej till fester och socialt umgänge för det mesta men det finns en anledning till att det tackas nej, man orkar inte hur mycket man än vill. Kroppen säger ifrån och att umgås i större sammanhang fungerar inte då det triggar igång stressen och alla de symptom och krämpor som ingår i sjukdomsbilden, man vet redan innan att det är svårt att hålla fokus på den konversationen som man är i om man är ett större sällskap och att orka vara vaken senare än tio på kvällen kan vara en plåga. Dessa saker som för oss helt friska inte är några större svårigheter för, förutom att hålla sig vaken kanske, är de största hinder som går att överstiga för den som är stressad och utbränd.
 
Därför har jag bestämt mig för att vara en tråkig och trist person och bara tacka ja till sociala tillställningar när jag verkligen känner att jag vill och att de ger mig något tillbaka, att gå ifrån möten med personer där jag känner mig stärkt och upplyft och tankad på energi. Dessa möten behöver inte vara möten där jag har suttit och skrattat en hel kväll tillsammans med de jag umgås med men de ska ha tillfört mig och mitt liv något antingen genom skratt eller gråt, ständigt pratande men även stunder av total tystnad.
 
Jag har lärt mig att jag måste värdera min egen tid och låta min tid vara helig. Den tid jag har måste jag vara klok nog att förvalta och göra något bra av, så att de jag älskar och står nära får ta del av hela mig och inte en spillra av det jag skulle kunna vara. 
Det sorgliga är att allt detta har jag fått lära mig på någon annans bekostnad, men jag hoppas att jag kan lära någon annan att se sig själv och genom detta kanske kan få upp ögonen på denna som då rannsakar sitt eget liv och hinner att stanna innan tillståndet utbränd är ett faktum, för detta tillstånd önskar jag ingen inte ens min värsta fiende. 
 
Att vara drabbad av stress och utbrändhet är ett helvete, tro mig jag ser det varje dag, och att stå bredvid är inte mycket lättare då det inte finns så mycket som anhörig att göra mer än att finnas där och låta den drabbade vara den som styr takten på de eventuella gemensamma aktiviteter som ska göras. 
Det är en stor påfrestning som frisk att stå bredvid och låta allt ta tid, den takt som du inte själv bestämmer utan den bestäms av den andra parten. Det är lätt att försöka skynda på, men jag har lärt mig att det fungerar inte att jag har den inställningen då det oftast ger den negativa effekten att allt rasar samman istället och det är bara att bygga upp allt från början, att livet är en ständig kamp för att bygga en grund som är stadig nog för att vi båda två ska kunna stå på den utan att rasa samman som ett korthus. 
Min tid är helig!
 
Ta hand om dig!

Torsdag den 23 mars

Nu sjunker solen bakom skogen här hemma. Himlen är så där härligt ljust blå på gränsen till isblå och att få sitta här och bara njuta av ljuset gör att hela jag fylls av en liten gnutta energi som gör att jag orkar hela kvällen. 
 
 
 
Idag har jag skämt bort mig själv, igen, och spenderat en stund i frisörstolen hos Åsa. Att få ta mig den lyxen att få sjunka ner i stolen, få håret schamponerat, klippt och stylat gör att jag känner mig så mycket trevligare för världen och känslan av att få bara vara en stund och bli ompysslad direkt efter jobbet gör att det inte kan klassas som något annat än extravagans, men vilket jag tycker att jag är värd.
Att få den där stunden för sig själv där man lägger alla måsten åt sidan och låter någon annan ta hand om en och får njuta av deras kunskap, det är något som man behöver med jämna mellanrum. Allt för att kunna ladda upp med en dos energi inför de dagar som står närmast inpå. Att lyckas hitta eller ta sig de där ögonblicken där jag får lägga tiden på mig och inse att det är en framtida investering och inget slöseri kan vara svårt att övertala sig själv om, men jag har lyckats bättre och bättre med det genom åren. Så vem vet vilken investering jag gör härnäst?!
 
Ta hand om dig!

Små söta maränger

Idag slängs det så mycket matvaror både i hushållen och i affärerna. Det är varor som kanske har passerat datumet med någon dag och man bemödar sig inte ens att lukta och smaka på produkten för att avgöra om dess sista stund är kommen utan det hamnar i soppåsen med en gång istället. Eller så ser vi de där små bruna fläckarna på äpplet och tar lite för givet att hela äpplet är dåligt och det går samma väg som den produkten ovan. 
 
Jag ska erkänna att jag är lite av den människan här ovan, den som slänger lite för mycket och är lite för lat för att ta reda på om produkten är dålig eller inte.
Men ibland så finns det en liten klok tanke i detta söta lilla huvud som jag har berikats med. Då går hissen hela vägen upp och jag tänker till en gång extra innan jag agerar, det vill säga att tanken är snabbare än handen!
 
 
 
 
 
 
I söndags var en sådan dag då jag bakade mina Mazarincupcakes med vanilla bean frosting på (receptet hittar du här). Det blev en del frosting över och då den är av marängkaraktär så passade jag på att träna lite spritsteknik när det ändå blev en del över och det inte är bra att slänga överblivna matvaror som det inte är det minsta fel på! Så här satt jag med min lilla tyll och spritsade rosor och andra små mönster, det ena kanske absolut inte vackrare än det andra, men träning ger färdighet och skam den som ger sig och det löser sig sa gubben som... ja du vet säkert vad jag menar vid det här laget!
Dessa små söta skapelser spritsade på bakplåtspapper har nu fått stått framme i rumstemperatur och torkat sedan dess och har nu blivit så där lagom sega inuti med en torr spröd hinna utanpå och att stoppa in två eller tre sådana små godingar i munnen gör att du går på som en liten Duracelkanin sedan och sockerhög som få. 
Små minimaränger är jättebra att dekorera både tårtor och glass med eller servera dem tillsammans med en fräsch fruktsallad bara för att lyxa till den lite och jag tror stenhårt på det här att tänka utanför boxen oavsett om det gäller matlagning och bakning eller om det är något annat område som till exempel inredning eller förvaring. Det gäller att lyfta blicken en lite bit och få ett annat perspektiv för att kunna kombinera och variera det som redan finns. Allt för att bidra till en lite mer hållbar miljö som vi annars är ganska vana vid att slita och slänga i.
 
Ta hand om dig!