Vårkänning

 
Tänk att man kan bli glad av en väderleksrapport! 
Nog för att det "bara" är januari månad och ett tag kvar till den riktiga våren, men när meterologen nämner vårkänning i delar av landet, då lyssnar jag! Och vad bättre är att jag bor i den delen av landet där det gäller. Jag ska få vårkänning!!!
 
Jo, jag vet att det kommer dyka upp både snö, minusgrader och isiga vindar innan april månads utgång, men jag som gärna lever här och nu tar mer än gärna emot den här känningen just nu och bara det här att få lite försmak på vad som komma skall, ja det är helt fantastiskt och fyller mig med lite extra energi och förhoppningar.
 
I butikerna så dyker det upp mer och mer av vårens inredningsdetaljer och oavsett om det är till vardagsrum eller kök så lyser de fina milda pastellerna och andra färger upp i affärerna. Jag ska erkänna att jag inhandlade lite nya köksattiraljer idag i vackert ljust rosa som kommer att få pryda sin plats snart. 
I blomsteraffärerna så dyker det även där upp den ena finare blomman efter den andra och både vad det gäller krukväxter eller snittblommor så även där verkar det vara en hel del färg som gäller i mix med det vita som nu har hängt i ett tag som det bjuds på just nu. Så härligt!
 
Ta hand om dig!

Chokladboll/havreboll

Tänk vad olika tidsåldrar sätter olika djupa spår i det runt omkring oss. Ibland handlar det om att något har fått behålla sitt namn men artifakten har ändrats, jag tänker på till exempel bikinin som från början inte var så "vågad" som den är idag, och ibland så är det samma gamla artefakt som har fått byta namn både en och två gånger.
 
När jag var liten så var en av de bakverk man fick baka utan någon vuxens sällskap den legendariska chokladbollen. Den har ändrat namn genom åren och idag kan man hitta den under namnet havreboll. Jag föredrar nog hellre namnet chokladboll, vilket låter mer inbjudande än vad havreboll gör då det låter lite torrt och tråkigt på något sätt. 
Hur eller hur vad den än må heta så är det något som är snabbt och smidigt att röra ihop när sötsuget sätter in och affären är stängd. Den där kletiga upplevelsen man får när man står och rullar dessa godingar tar en gärna tillbaka till barndomen när man stod på en pall i köket och var mer sugen på att stoppa smeten direkt i munnen istället för att göra bollar av den. Som liten var jag inte så förtjust i kokos utan rullade dem hellre i pärlsocker och jag skulle tro att det var en hel del hårda sockerkristaller på golvet efter en stunds bakning.
Känslan sedan av att få tillåtelse att stoppa en chokladboll i munnen var nästan euforisk och att tillhöra en familj med tre barn så skulle jag tro att det delades upp lika oss imellan av det antalet chokladbollar som avsattes till fikastunden.
Men det var så det var att vara liten och växa upp i slutet av 70-talet och början på 80-talet. Den så kallade millimeterrättvisan var viktig och gudnåde den som fick mer än den andra. Det gällde allt från att dela upp en flaska med läsk, 33cl glasflaska från den gula drickabacken med 25 flaskor i som stod i matkällaren, till lördagsgodiset som kunde vara att dela på en påse Ahlgrens bilar. Där var det verkligen ett digert jobb för föräldrarna som delade upp i tre lika stora högar och här var det färgmässigt viktigt att vi fick lika många rosa, vita och gröna!
Idag kan jag baka mina chokladbollar och rulla dem i kokos, jo då nu i vuxen ålder gillar jag smaken, och jag kan baka dem när jag vill och göra dem hur stora eller små som jag vill. Jag kan göra udda antal chokladbollar och min man och jag äter olika många av det antal som har rullats. Den där millimeterrättvisan är som bortblåst och jag har lärt mig av livet att det är inte alltid rättvist så det är bara att acceptera läget. Jag kan bara göra det bästa av det och är tillfreds med det.
Känner du dig dock deppig över detta att livet inte är rättvist alla gånger kan jag i så fall rekomendera dig att göra en omgång chokladbollar/havrebollar att trösta dig med. Jag kan inte lova dig att det hjälper, men vågar du chansa?
 
 
 
Chokladbollar/havrebollar 
Så många du vill att det ska bli...
 
  • 100 gr rumsvarmt smör
  • 4 dl havregryn
  • 1 dl riven kokos
  • 1¾ dl florsocker
  • 1 msk vaniljsocker
  • 1 msk kakao
  • ½ dl vatten
  • 2 msk kaffe, kan uteslutas
  • riven kokos till garnering
Skär smöret i mindre bitar och lägg i en skål.
Tillsätt de övriga ingredienserna.
Använd elvispen och blanda samman allt till en kletig smet.
Rulla lagom stora bollar som du rullar i riven kokos.
Låt chokladbollarna/havrebollarna vila i kylskåpet en stund innan du avnjuter dem. 
 
 
 
 
Nu tar vi och avnjuter resten av kvällen med... lite... av varje... eller... något vettigt... eller något ovettigt... Ja, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska ta mig för. Öppen för de flesta förslag, så man vet aldrig hur det slutar, en helt vanlig onsdagskväll.
 
Ta hand om dig!

Ett litet ryck, eller bara impulsiv

Det är nog fler än jag som är så där lagom sega och slöa efter en arbetsdag. Ni vet den där härliga känslan på eftermiddagen då det bara är att gosa ner sig i soffan med kaffekoppen i ena handen och fjärrkontrollen till TV:n i den andra och få tillåta sig att luften går ur en. Den är inte att förringa och för mig så får den infinna sig varje dag i arbetsveckan.
Men när den där härliga slöheten börjar gå över till att ögonlocken är svårt att hålla sig uppe, då är det dags för mig att ta mig an någon syssla så att det inte blir en liten tupplur så där vid halv sju-tiden. Jag har den där lilla ovanan att jag inte kan sova tio minuter och så är det bra och påfyllt med energi som vissa människor kan. Nej, jag behöver ett par timmar av den där goa tuppluren och så här mitt i veckan är det inte genomförbart att unna sig det då min sovklocka skulle gå helt ur tiden.
 
Såhär kan det gå en helt vanlig vardag, men vem gråter över lite spilld färg?
 
De sysselsättningar som jag tar mig an en kväll i veckan får vara aktiviteter eller projekt som inte är för långdragna eller framförallt inte för tålamodsprövande, då tålamodet ligger som en liten tunn hinna utanpå kroppen och är på gång att spricka när man minst anar det. Känner du igen dig?
Men det där rycket behövs för att jag ska hålla mig vaken eller bara känna mig tillfreds med mig själv och sysslorna kan vara allt från att vara välplanerade från dagen innan eller till något som bara sker rent impulsivt. Roligaste projekten är dock de impulsiva, kanske mest för att det är lättare att avfärda dem eller helt enkelt ignorera dem om jag inte blir riktigt nöjd med resultatet, därav inga stora seriösa saker mer än under ledig tid så som helger, lov och semestrar...
 
Just nu har jag lite olika småprojekt på lut och har nog inte riktigt bestämt mig för vilket jag ska ta tag i ikväll, eller det kan sluta med att jag drar igång ett par stycken projekt och inget av dem blir färdiga. Men det är en värdslig sak som vår kära lilla Karlsson på taket hade sagt.
Jag följer många inredningskonton på Instagram och jag kan säga att jag hittar mycket inspiration där till olika projekt, på både gott och ont. De projekt som jag drar igång i veckorna har jag bestämt mig för ska vara av de slag som jag klarar av själv, då min man inte är lika entusiastisk som jag är om vardagskvällarna, medan de saker jag styr med om helger och annan ledig tid kan involvera honom i viss mån. Men jag försöker allt som oftast göra så mycket jag bara kan själv, för det finns en viss tillfredsställelse i att blicka tillbaka på projektets gång och känna sig stolt över det som man har åstadkommit. Vi får se vilken känsla som visar sig när nästa lilla projekt har avslutats, vad det nu må bli.
 
Njut av kvällen och ta hand om dig!