Tänk vad man lär sig hela livet!
Nya saker varje dag, i både stort och smått, nyttigt och onyttigt, viktigt och oviktigt men det är ändå nya erfarenheter som jag får arkivera i min erfarenhetsbank. Sedan vad jag gör med dessa erfarenheter och visdomar är en helt annan sak. Ibland tar jag lärdom av dem, ibland gör jag samma misstag igen, jo det är inte alltid som man lär av sina misstag tro mig, och ibland så struntar jag i det jag har lärt mig.
Alla dessa erfarenheter och lärdomar har tagit mig hit där jag är idag och vägen har inte alla gånger varit spikrak, vilket det nog inte är många som har haft. Jag vet dock inte om jag skulle vilja vara utan allt det som jag har fått förmånen att uppleva trots den motgång som det ibland har givits samtidigt som det många gånger har varit nedförsbacke utan minsta gupp och kurva, där det är jag och enbart jag som har dragit i bromsen för att jag har varit för aktsam och rädd för det som har funnits nedanför backen, lite ängslig för att möta, det för mig okända för snabbt.
Med stigande ålder, jag har ju faktiskt kommit upp i den aktningsvärda åldern av 42 år, så finns det fortfarande en viss ängslighet och oro inför vissa situationer och tillfällen där jag har flytt istället för att möta det som skrämmer eller hotar mig och min trygghet. Men de blir mer och mer sällsynta och svåra tillstånd hanterar jag mer och mer på ett moget sätt, fast måhända att det finns en liten tendens till vassa armbågar och en irritation ibland som ger sig tillkänna istället för det lugn som kanske skulle behövas.
Men jag är inte mer än människa, vilket vi alla är men med olika personligheter, och jag har absolut mina fel och brister som visar sig då och då. Visst kan jag göra misstag och fel, jag som sällan använder ordet fel för mig är det stort att göra det nu, men jag står för dem samtidigt som jag hoppas att jag även gör en massa rätt här i mitt liv.
För på något sätt så är det du och alla andra som gör den här bedömningen av mig och vad jag gör och säger som är fel och rätt, likväl som det är jag och alla andra som bedömer dig och vad du gör och säger som är fel och rätt. Visst är det skrämmande när man tänker på det på det viset? Att ständigt bli bedömd av andra, men vem ger den rätten att döma?
Jag har bestämt mig för en sak nu här i livet och det är att inte vara bitter på det som har varit och inte tänka på hur livet hade sett ut om jag hade gjort andra val än de jag gjorde. Oavsett om jag har flytt från problem, sett dem i vitögat, byggt upp en mur kring mig eller tagit tag i dilemman, tränat upp en mental styrka där jag kan möta vilka faror som helst, så är jag tillfreds där jag är nu. Jag är mitt i livet och jag är nöjd!
Nu blev jag visst så där djup igen i mitt inlägg, men jag har själv sett ett mönster i mitt skrivande. Ju djupare och mer poetiskt desto tröttare och mer utarbetad är jag och ur min trötthet växer så mycket tankar och funderingar som behöver få komma ut i skriven form.
Så snälla döm mig inte för hårt idag, jag har bara gjort mitt bästa utifrån de förutsättningar jag har för stunden men för mig är det gott nog!
Var rädd om dig!
♥
0 kommentar(er)
