Självuppfyllande profetia eller att känna sig själv
Idag har jag fortsatt min möbelrenovering. Det var dags att plocka fram penseln och målarburken efter det underarbete som jag gjorde igår. Jag har målat det invändigt där det ska vara färg och jag tror att det kan bli riktigt bra när tapeten kommer på plats också. Det blev även en strykning på utsidan också, men det får nog räcka med en gång på utsidan och två på insidan.
 
 
 
 
De övermålade beslagen som jag idag har gjort lite vid. Blev inte som jag funderade över först, men hur det blev får ni se imorgon.
 
Jag tycker att det är riktigt roligt att måla, dock är jag inget större proffs vad det gäller att få det perfekt, men jag tycker det är skoj och då gör jag det med liv och lust. Sedan är jag en person som får färg där jag ska och på lite fler ställen än vad det är tänkt. Man kan säga som så att jag slabbar lite grann i min målning.
Dagens målning blev inget undantag och jag lyckades putta omkull färgburken på golvet och ut rann det en hel del färg. Men istället för att börja torka färg, jag håller till i det som ska bli kök så att det är ingen fara med golvet då det ska bytas ut, så doppade jag penseln i färgpölen istället för burken och målade färdigt först innan jag började städa. Ett bra spartips!
 
 
 
På något sätt har jag i bakhuvudet att något sådant kan hända när jag är igång men frågan är om det är en självuppfyllande profetia eller om det är så att jag känner mig själv så väl så att det inte förvånar mig att det händer. I mina funderingar så vet jag inte riktigt vad jag ska tro om det. Frågan är om man kan på något sätt kan framkalla en händelse bara för att man inte vill att det ska ske eller om det bara händer iallafall. Det känns som att det händer så många gånger att man inte kan kalla det för olyckshändelser, men kan man vara synsk om sig själv.
 
Jag skulle nog helst av atllt ha det till att man känner sig själv så väl att man vet att det kommer hända något mer eller mindre positivt i vissa situationer. För jag har ju hängt ihop med mig själv i dryga 42 år, jo jag räknar från den stunden som jag bblev till och låg i mammas mage, så jag borde ju ha en hel del självkännedom. Om inte så är det dags att börja lära känna mig själv.
 
Ta hand om dig!