Favorit i repris - Schweizernötkaka

Med årets årstider så svänger mina smaker på mina bakverk lite. En del beror på vilken tillgång det finns på råvaror förstås, men en hel del beror på murrigt väder lite murrigare smaker och så vidare.
En kaka som gärna återkommer så här på höstkanten är den fantastiskt goda Schweizernötkakan som har den där lite höstiga smaken på något vis. Höst är lite synonymt med nötter och choklad och den här kakan har ju just båda de smakerna. Två i en smäll så att säga.
Jag har delgett er detta recept förut, men den är för god för att inte göra det igen. Receptet är till en kaka med diametern på ca 24 cm, men jag halverade receptet och bakade den i en form med 15 cm i diameter och följde receptet för övrigt till punkt och pricka. 
 
 
 
 
 
Schweizernötkaka 
Botten
  • 2 ägg
  • 3 dl strösocker
  • 2 tsk vaniljsocker
  • 100 gram sötmandel, alt. mandelmjöl
  • 1 ¼ dl vetemjöl
  • 100 gram smör
Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker pösigt.
Använder du hel sötmandel så mal den eller finhacka den i en matberedare.
Blanda sötmandeln och vetemjölet i en bunke.
Tillsätt det till äggsmeten.
Smält smöret och tillsätt det i smeten.
Smörj en form med löstagbar kant.
Häll smeten i formen och grädda kakan mitt i ugnen, 175°, i 25 minuter.
Låt kakan svalna i formen.
 
Glasyr
  • 200 gram schweizernötchoklad
  • 1 dl vispgrädde
  • 1 msk smör
Värm grädden i en kastrull och tillsätt smöret och chokladen i småbitar.
Rör om tills all choklad har smält.
Bred glasyren över botten och ställ kakan svalt.
Servera den gärna med en klick lättvispad grädde.
 
Nu kurar vi ner oss i soffan en stund och bara myser. Tycker att jag kan kosta på mig en lite lat kväll ikväll och den så kallade "Att-göra-listan" är faktiskt tom så jag kan njuta av latheten med gott samvete. Hur gör du?
 
Ta hand om dig!

Vackra höstens sista bilder

Vilken härlig höstdag det har varit här i dag. Solen har strålat från en klarblå himmel och med 7-8 plusgrader och en liten försiktig vind så har det varit väldigt lätt att njuta av hösten. 
Vaknade ganska tidigt idag, en effekt av omställningen av klockan och att solen letade sig igenom de små springorna i persiennerna i sovrummet, kanske var det meningen att jag skulle komma upp i ganska skaplig tid idag. Men... jag passade på att dra mig en liten stund innan jag tassade upp och styrde iordning söndagsfrukosten till min man och mig.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Passade på att ta med mig kameran ut en stund, försökte mig på att fånga det sista av det vackra av hösten som finns kvar. 
I den blåst som har varit så har de flesta löv dalat ner och de ligger nu mestadels i större drivor istället för en fin färgglad matta på marken. Men det är en del av årstiden det här också och snart står alla träd alldeles kala och kalla och bara inväntar den karga vinter som ligger framför oss.
Det är tur att vi får dagar som den idag för att kunna ladda batterierna och må-braförrådet till övriga dagar då det är grått och kallt. Det gäller att njuta av nuet!
 
Ta hand om dig!

Våga livet!

Idag har jag spenderat dagen i bilen en hel del. Jag är den sortens mamma som gärna sätter mig i bilen och skjutsar mina barn och deras kompisar för då vet jag att de kommer fram som de ska. Och detsamma gäller att hämta dem sena kvällar och nätter, då vet jag att de kommer hem och har en möjlighet att ta hand om dem om det skulle vara så att det är något de behöver ha hjälp med. 
Det här är en inställning som jag har mot mina egna barn och deras kompisar, vilket är mycket uppskattat av kompisarna kan jag lova.
För ett tag sedan fick jag en av de finaste kommentarer som jag någonsin har fått av någon ungdom förut, visserligen var han inte helt nykter men uppskattade mycket det jag gjorde när jag skjutsade och hämtade på feststället. -Jag ska bli en sån förälder som du en dag! 
Det värmde verkligen mitt hjärta och det var faktiskt inte den första gulliga kommentaren jag har fått av ungdomar. De uppskattar att man som vuxen finns där, att man kan ringa vilket klockslag som helst på dygnet, att man ställer upp i svåra stunder men inte är den där moraltanten som mässar över dem hur dumt det var det de gjorde eller hur de betedde sig. Det vet de redan. Bättre att vara där och tala om för dem att jag finns här oavsett om det är bra eller dåligt.
 
 
 
Idag körde jag på min "lilla" unge. Ja hon är min lilla trots att hon är myndig.
Då är mamma lugn när jag vet att hon kom fram dit hon skulle och att det fungerar det som ska fungera samtidigt som det säkerligen är en stor trygghet för min dotter att ha mig med. För vem var inte illamående av nervositet första gången man skulle göra något stort.
 
Jag kan fortfarande känna den där nervositeten komma krypande då jag ska göra saker som jag inte är så bekväm med, men med åren så lär man sig att det är inte så farligt att det går åt helvete ibland, bara det finns någon som fångar upp en i fallet och gör det inte det så får jag hoppas att fallet inte blir så hårt. Men våga prova, det måste jag göra. 
 
Ta hand om dig!