Våga livet!
Idag har jag spenderat dagen i bilen en hel del. Jag är den sortens mamma som gärna sätter mig i bilen och skjutsar mina barn och deras kompisar för då vet jag att de kommer fram som de ska. Och detsamma gäller att hämta dem sena kvällar och nätter, då vet jag att de kommer hem och har en möjlighet att ta hand om dem om det skulle vara så att det är något de behöver ha hjälp med. 
Det här är en inställning som jag har mot mina egna barn och deras kompisar, vilket är mycket uppskattat av kompisarna kan jag lova.
För ett tag sedan fick jag en av de finaste kommentarer som jag någonsin har fått av någon ungdom förut, visserligen var han inte helt nykter men uppskattade mycket det jag gjorde när jag skjutsade och hämtade på feststället. -Jag ska bli en sån förälder som du en dag! 
Det värmde verkligen mitt hjärta och det var faktiskt inte den första gulliga kommentaren jag har fått av ungdomar. De uppskattar att man som vuxen finns där, att man kan ringa vilket klockslag som helst på dygnet, att man ställer upp i svåra stunder men inte är den där moraltanten som mässar över dem hur dumt det var det de gjorde eller hur de betedde sig. Det vet de redan. Bättre att vara där och tala om för dem att jag finns här oavsett om det är bra eller dåligt.
 
 
 
Idag körde jag på min "lilla" unge. Ja hon är min lilla trots att hon är myndig.
Då är mamma lugn när jag vet att hon kom fram dit hon skulle och att det fungerar det som ska fungera samtidigt som det säkerligen är en stor trygghet för min dotter att ha mig med. För vem var inte illamående av nervositet första gången man skulle göra något stort.
 
Jag kan fortfarande känna den där nervositeten komma krypande då jag ska göra saker som jag inte är så bekväm med, men med åren så lär man sig att det är inte så farligt att det går åt helvete ibland, bara det finns någon som fångar upp en i fallet och gör det inte det så får jag hoppas att fallet inte blir så hårt. Men våga prova, det måste jag göra. 
 
Ta hand om dig!