Blåbärsmuffins

Här om dagen så var vi ute och plockade blåbär min man och jag. De rensades och frös in för att kunna plocka fram lite då och då vid behov.
Idag blev det ett behov, eller för att vara ärlig så skapade jag det behovet. Jag har inte bakat på länge men ville inte ge mig på något avancerat utan det fick bli en omgång blåbärsmuffins, något som är både enkelt och gott men framförallt så blir det färdigt snabbt och det betyder att väntan på fika inte blir lång.
 
Jag använde mig av Leila's recept då det sällan misslyckas. Det är en sort som blir lite mer kompakta vilket är bra när man ska fylla dem med bär av något slag. Har du inte blåbär så kan du ta hallon eller vinbär, antingen färska eller frusna.
 
 
Blåbärsmuffins 
Ca 12 stycken
  • 100 gr smör
  • 2 ägg
  • 1,5 dl strösocker 
  • 1 tsk vaniljsocker 
  • 2 dl mjölk 
  • 4 dl vetemjöl 
  • 2 tsk bakpulver 
  • 1 nypa salt
  • färska eller frysta blåbär
Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker poröst. 
Smält smöret i en kastrull och blanda ner mjölken.
Tillsätt smörblandningen i smeten.
Blanda samman vetemjöl, bakpulver och salt i en bunke. 
Vänd försiktigt ner mjölblandningen i smeten.
Placera pappersformar i en muffinsplåt. 
Varva smet och blåbär i formarna och se till att de blir fyllda till 2/3.
Grädda muffinsarna mitt i ugnen, 200°, i ca 12-15 mi ute.
Låt dem svalna på galler under bakduk. 
 
 
 
 
 
Nu återstår det bara att njuta av kvällen och jag hoppas att du har möjlighet att göra detsamma. 
 
Ta hand om dig! 

Vit, vitare, vitast

När det gäller möbler och inredning så har jag "snöat in" på vitt som så många andra. Vitt är fint och det går att addera vilken färg som helst till det och det ser bra ut.
MEN! Vitt blir smutsigt, eller vitt blir ju inte smutsigare än någon annan färg men det syns så mycket tydligare på vitt. Minsta lilla fläck på en vit duk lyser som värsta neonskylt i de mörkaste kvarteren i en storstad och det slår ju aldrig fel att en nytvättad struken vit duk på bordet får en fläck inom fem minuter. Det är inte några höga odds där inte.
 
En av våra nyaste möbler här hemma, det mesta här hemma är annars uthusfynd, arvegods eller köpt på loppis, är vår soffa. En helt vanlig IKEA-soffa med avtagbar klädsel. En av de smartaste lösningar som någonsin gjorts inom möbelindustrin då jag aldrig i hela mitt liv skulle klara mig annars.
 
 
 
 
 
 
 
Två gånger om året så brukar jag tvätta och stryka överdragen i soffan. Strykningen tar sin lilla tid men jag är lite allergisk mot de där "tvättveck" som uppstår i maskinen och som inte går att skaka bort. Så händer det inget oförutsett med soffan så sker proceduren en gång till jul och en gång i början på semestern. 
Nu blev det av någon anledning inte av förens den här veckan, ja ni vet ju hur upptagen man är när man är ledig, och just nu kan vi sitta i en vit slätstruken soffa med uppuffade prydnadskuddar och filtarna snyggt ihopvikta hängandes över ena armstödet. Nästan så där så man är lite stolt över hur prydligt det kan se ut här hemma där vi bor. Men nu mina vänner är det bara en tidsfråga innan det är fläckar av choklad, foundation, lite fettfläckar från ett tappat chips eller jordnötter och kanske lite trycksvärta från Vimmerbytidningen. Men vet ni? Det kan det få vara värt. Det är ju bara att tvätta och stryka igen. Och igen. Och igen. 
 
Men nu ska jag bara njuta en stund av att soffan är fläckfri och att prydnadskuddarna är puffiga! 
 
Ta hand om dig! 

Smultronstället - den årliga semesterresan

Hm... Nu är jag tillbaka efter ett par dagar med mycket gott att äta, nästan på gränsen till frosseri skulle jag nog kunna påstå. 
 
Gårdagen blev en födelsedagskalasdag givetvis med gott i magen så som bullar och rabarberpaj.
Dagens frosseri blev desto mer än gårdagen då det idag blev den årliga semesterresan med mina barn och sonens sambo. När barnen är unga vuxna är det lite svårt att hitta på saker som passar alla men en aktivitet som återkommer varje år är resan till Söderköping och att äta glass på Smultronstället. 
Fint väder och det är kö utanför restaurangen, givetvis så idag, men även vid dåligt väder så är det kö utanför detta fantastiska ställe. Att glass kan dra så mycket folk.
 
 
 
 
 
En glass på Smultronstället är som en hel middag och kroppen är så sockerstinn så att man bara längtar efter något som är riktigt riktigt salt för att på något sätt hålla nivåerna i kroppen någorlunda i bra balans. Därav brukar dagen avslutas med middag på någon restaurang i Linköping och så även idag då det blev thaimat på menyn.
 
Sitter just nu här hemma och känner hur kroppen försöker bearbeta all denna brutalt onyttiga tillvaro som den här upplevt idag, men som mitt välmående behövde få uppleva. För det är absolut inte ofta som dessa tillfällen dyker upp. Tack och lov! 
 
Ta hand om dig!