Den tjuvaktiga skatan...

... härjar i vår trädgård och stjäl våra jordgubbar. Inte kul tycker jag då jag tycker att jag är såååååå mycket mer värd detta röda guld än vad hon är! Skator behöver väl inte äta fina bär, de gillar ju maskar och andra kryp, som det finns gott om, istället.
 
Sagt och gjort så behövdes det göras något åt detta och med ganska omedelbar verka. Då schemat för dagen var helt blankt så var det hopp och lek hela långa dagen och då passade jag på att leka snickare istället och byggde mig en jordgubbsbur, allt för att hålla skatan borta.
Efter en stunds letande på vinden ovanpå stallet så hittade jag lite gammalt virke som passade utmärkt att snickra med och med måttbandet i högsta hugg så var det bara att mäta hur stor den behövde bli och köra igång.
 
 
 
 
 
Jag är nog inte född med tummen mitt i handen men när det gäller att jobba inom snickerigenren så vill jag gärna ha stöd och support från min man i de lägen då jag känner att det går över min gräns för vad jag klarar av. Jag måste ju dock skryta över hur fantastisk min man är då han alltid bara förklarar saker och ting för mig för att jag sedan ska utföra dem själv sedan. Jag beundrar honom för det här då det skulle vara så lätt för honom att göra det själv för att det går både snabbare och enklare då, men han har ett tålamod som få och låter mig alltid försöka själv först och då gärna både en och två gånger innan han hjälper till.
Tänk så mycket som jag har lärt mig på grund av det här, att han inte gör det åt mig utan "tvingar" mig att försöka och det ger utdelning. Idag byggde jag en bur själv, enbart med lite support och att han fick agera lite bollplank åt mina idéer, men det mesta gjorde jag. Jag kan själv!
 
Nu är den här buren inget superbygge och absolut inte det finaste som har gjorts på denna jord, nej då hade jag ju anlitat proffs för att utföra det. Men i trädgårdslandet står nu denna skapelse, en jordgubbsbur som håller den tjuvaktiga skatan borta, och det var exakt det som var målet med det hela. Uppdraget slutfört!
 
 
Igår plockade vi upp de första egna potatisarna. De var inte speciellt stora men väldigt goda! Blasten växer så att det knakar och potatisen blommar nu för fullt, så vi väntar ett tag till och låter de små knölarnan växa på sig lite mer.
Att skörda och äta sitt eget, jag tror inte att det finns något som smakar bättre!
 
Ta hand om dig!
1 Days by Johanna:

skriven

Ja skatan får låta bli jordgubbarna, bra bygge du gjorde

Svar: Tack så mycket! Jag kan om jag vill. ☺Nu går skatan och blänger lite surt på buren och det är rätt åt henne!
Ha det gott!
Viktoria Grönqvist Alvin

Kommentera här: