Renovera hall
Det är något magiskt över ljuset som infinner sig under de tidiga vårkvällarna, ett skimmer som inte går att beskriva det bara finns där att njuta av en stund innan det blir mörkt.
För njuter det gör jag nu när dagarna är längre och det är ljust både när jag åker till jobbet och när jag kommer hem vilket gör att jag känner mig piggare och får mer lust att dra igång med olika projekt både ute och inne.
 
Det projekt som är igång här inne är nu den inre hallen och trappen upp. Det är ett slitgöra och förra helgen blev jag klar med skrapandet av ovansidan på alla trappsteg, dock är "sparkstegen" kvar, ja ni vet den där delen som är mellan trappstegen, och det blir ett projekt i sig att ta sig an dem. Får nog samla på mig en hel del tålamod och lite jävlar anamma innan jag tar tag i det.
 
Till höger finns vårt nya kök, rakt fram finns TV-rum.
 
Dörren leder in till den övre inre hallen.
 
Den öppna dörren rakt fram leder till vår glasveranda.
 
Slitet och murrigt men ändå charmigt.
 
Golvet behöver verkligen mycket kärlek men kommer att bli så fint sedan efter sin behandling.
 
Kofoten var mitt bästa verktyg denna helg kan jag lova.
 
En burk med småspik någon?
 
Gårdagens göromål blev att ta bort korkmatta och den masonit som fanns inunder för att få fram det trägolv som ligger uppe i den lilla hallen. Allt trä, både golv och trappa, ska slipas ner och målas/lackas i vit nyans. 
Jag har sagt det förut men säger det igen att spik måste ha varit billigt förr då jag drog småspik till förbannelse när jag tog bort masoniten på golvet. Jag lyckades att fylla en lite konservburk med dem, ni vet en sådan som man kan köpa majskorn i, och med tanke på att golvytan inte är stor och den mängden spik jag lyckades samla ihop så kan ni bara föreställa er hur tätt de satt. 
Skönt är det dock att ha fått bort den gamla slitna korkmattan och få se lite levande material igen. Då det inte har gjorts något nämnvärt med den delen av huset sedan det renoverades på 60-talet så kan ni föreställa er kvalitéten på golvmattan efter närmare 50 år av slitage, solljus, värme och kyla. 
Trappan blev ganska mörk nu då både trappsteg och golv är brunbetsat, men det får gå så länge och det kan hända att det ger mig en liten extrakick att dra igång med projektet med lite snabbare tempo, eller så får det ta den tid det tar, det vill säga jag gör lite när jag känner för det och inte för att jag låtsas att jag måste. 
 
Ta hand om dig!