Tack för att du finns!

Det är skönt att sätta sig här vid datorn en stund varje kväll och försöka sammanfatta livet på ett någorlunda, för er, begripligt vis. För det är här hos er som mitt liv spelas upp ur ett perspektiv, mitt eget perspektiv, som ni sedan får tolka utifrån mina skrivna ord.
Det var det som jag från början tyckte var lite skrämmande, när jag första gången tryckte bokstav för bokstav till en textmassa som ni älskade läsare skulle läsa, bedöma och tycka och tänka om. Så här i efterhand så kan jag utifrån den erfarenheten se och förstå den osäkerhet och rädsla som jag kände då, för här öppnar jag upp mig, dock så mycket som jag vill, för er där ni är både kända och okända för mig läser det jag skriver.
 
 
 
Här i det skrivna ordet känner jag mig nu väldigt trygg och kan känna att jag är mig själv, det här är jag. Den känslan har jag nu mer och mer tagit med mig ut i "det verkliga livet" vilket jag känner är en styrka. 
Jag hoppas att jag alltid ska kunna vara mig själv här och inte tappa bort mig själv i den här sociala mediala världen, att det här är min arena där mitt liv är centrum och det som händer här är valfritt för vem som helst att ta del av och läsa. Sedan blir jag alltid glad när det trycks på min lilla gilla-knapp, den med det lillahjärtat nederst i varje inlägg, eller får en gullig kommentar från er läsare. Det gör att jag känner att mitt svammlande här gör skillnad för någon, att jag underhåller, stärker, tröstar, ger tips och idéer till andra, att jag gör skillnad för dig eller någon annan.
 
Visst är mitt "huvuduppdrag" här i livet att vara mamma och fru, och det tycker jag nog att jag lyckas ganska bra med, de klagar iallafall inte och min man har lärt sig vid det här laget att jag mår bra av att få sitta här 
den här stunden varje dag. Jag har hittat balansen mellan de olika världarna och känner att det här passar mig just nu i den fas i livet som jag är nu. Jag vet aldrig åt vilket håll som det kommer att gå, vilken del av mitt liv som kommer vara störst, men du som läsare kommer att få vara en del av den iallafall oavsett hur stor eller liten den här delen kommer vara.
Jag är så tacksam för att du som läser om mina tankar och funderingar, tittar på mina bilder och kanske blir lite underhållen kommer tillbaka gång på gång. Det fyller mig med glädje och värme att veta att du finns!
 
Var rädd om dig!

Kommentera här: