Det finns saker och människor som delar in oss andra i olika läger. En del som älskar och en del som gillar det mycket mindre, för att uttrycka sig lite mer sympatiskt.
En sådan människa som delar in oss i olika tycken är Ernst Kirchsteiger. En del älskar det han gör och säger medan andra stänger av TV:n när han visar sig och det är eget val och tycke. Själv så tycker jag att han oftast har en poäng i det som han säger och gör, man kan bara ibland få se en bit bakom det som uttrycks, leta lite under ytan.
Jag läser just nu hans bok "Lyckan i det lilla", en bok som du läser ett litet stycke i taget och sedan funderar över det som du har läst. Oftast så läser jag ett kapitel varje gång och de ger mig nya tankar och synsätt på det som han skriver och beskriver i sin text.
Igår läste jag avsnittet som handlade om kärlek och det gav mig tankar om min egen förälskelse och vad den har mynnat ut i under åren. Ernst beskrev kärleken som ett hus i vars olika rum vår kärlek får olika roller och betydelse beroende på hur vi väljer att kliva in i dem och bebo dem. Allt var inte rosenrött, vilket han även påpekade, men att det finns sätt att tackla dem på i olika situationer och hur kärlekens hus är en öppen plats som vi har från början låst upp men aldrig låst igen. Vi kan alltid gå tillbaka till ett rum och börja om därifrån, vi kan backa och stuva om utan att för den del släppa taget om den kärlek som vi upplevde från början, bara det att vi har på något sätt råkat gömma undan den eller glömt den i något av alla dessa rum som vår hus består av.
Har du möjligheten att läsa hans bok så tycker jag absolut att du ska göra det. Det räcker med en liten stund då och då, men att på något vis ta in hans text för att sedan tolka den på ditt eget sätt.
Låt kärleken spira!
♥
0 kommentar(er)
