Idag har det varit en ledig dag för många av oss och så även för min man och mig. Vi har varit ute på en liten resa ner till Kalmar på 4-års kalas och har fikat sötsaker så att magen står i fyra hörn.
En resa till Kalmar för vår del betyder en stund i bilen på nästan två timmar enkel resa. Dessa timmar är ganska fantastiska att få och under resor som de här gör att vi hinner med att gå in på lite djupare diskussioner om livet i stort men även en hel del ytliga saker, så nivån i bilen är allt mellan högt och lågt.
Visst har vi stunder där vi sitter tysta också och det är det som är så skönt när man är i sällskap av en person som man känner sig trygg med. Den tystnad som uppstår blir aldrig pinsam eller ansträngd, utan det finns ett lugn och samförstånd i den tystnad som är.
Under dessa tysta stunder så far mina tankar ofta fram och tillbaka i en salig röra, det finns liksom ingen logik i hur de olika tankarna hakar i varandra, där den ena tanken avlöser den andra.
En av de tankar som idag dök upp vid ett sådant "tyst" tillfälle var den här härliga magkänslan som man hade som barn när man visste att sommarlovet närmade sig. Kommer ni ihåg det där pirret som kändes i hela magen? Det var så där härligt och angenämnt att få känna det och det var svaret på frågan om det var många dagar kvar i skolan innan vårterminen skulle ta slut.
Just det där pirret upplevde jag idag när jag satt i bilen. Magkänslan sa mig att nu är det snart dags att säga hej då för den här terminen och njuta av den sommar som finns framför oss. Jag togs tillbaka 35 år tillbaka i tiden och blev den där lilla flickan som hade förmånen att springa barfota i gräset, lära mig simma i simskolan i Åsundens kalla vatten och skrapa upp knäna för att jag ramlade när jag sprang eller cyklade omkull.
Nu är jag snart 43 år men kan fortafarande uppleva pirret i magen, det är härligt!
Ta hand om dig!
♥
0 kommentar(er)
