Även det minsta är betydelsefullt nog för att uppmärksammas som stordåd, något som har påverkat en annan människa och gjort avtryck i livet.
Allt vi gör lämnar avtryck och det är mitt ansvar att se till att dessa spår så ofta som det är möjligt blir positiva för de i min närhet men även för mig. Vissa dagar är kämpigare än andra att hålla den positiva sidan uppe och garden åker ner i både ilska och vredesmod, men vi kan alltid resa oss upp igen, hålla huvudet högt och göra om det på ett annorlunda sätt där ingen kommer till skada. Det är väl då vi utför våra största stordåd?
Ibland får man ta steget tillbaka och vänta in andras stordåd, men oftast kan den väntan vara värd sin tid. För det mesta så visar det sig ganska snabbt om det finns en anledning till att stanna kvar och vänta ut eller om det är dags att vända ryggen till och låta det vara, oavsett vilken sorts relation det handlar om.
I en sann och trygg kärleksrelation sker stordåd hela tiden då man hänger sig åt varandra och ser den andras lycka som sin egen. Att både ge frihet och engagemang i ett känslomässigt förhållande krävs för att skapa den där perfekta balansen som gör att både tillit och kärlek växer sig starkare.
I en kompisrelation gäller det att båda ger och tar lika mycket, stordåden behöver komma från båda med jämna mellanrum för att kunna fortsätta relationen och anse den som sund. Gör den ena stordåd hela tiden kan det ge konsekvensen att ätas upp, det blir för stor obalans och relationen går sönder och inte går att reparera.
Vilka stordåd som jag har gjort idag kan jag inte sätta ord på. Det är mer en känsla i kroppen, en känsla av att vara tillfreds med dagen och se den som att jag har gjort det jag har kunnat för både mig själv och alla jag har mött. Vilka avtryck jag har gjort hos dem kan ingen annan än de svara på...
Ta hand om dig!
♥
0 kommentar(er)
