Nytta och nöje

Åh, tror att det är dags för mig att tänka över hur jag spenderar mina "lediga" timmar hemma och få lite struktur över vissa saker. Ibland blir mina prioriteringar så tokiga och det blir svårt att bena upp det på ett bra sätt och verkligen verkligen bara göra det som måste göras och helt enkelt lägga mer av den tid som blir över på roligare saker än att fortsätta göra måsten, som egentligen inte är måsten. 
 
Periodvis är jag duktig på det men sedan kommer det stunder då jag står där och upptäcker att mat- och sovklockan visar kuddtimmar för natten och det enda, om man nu kan använda det ordet, jag har gjort är det ena nyttiga efter det andra och har liksom missat det där att varva med lite kul saker. 
Det är så lätt att hamna i kedjan där det ena avlöser det andra, ni vet det där att hänga tvätt som innebär att man kanske behöver plocka in den torra vikta tvätten som gör att man plockar om i garderoben som gör att det blir en garderobsrensning som gör att man städar hela garderoben som gör... ja ni fattar. Visst sen kan man känna sig duktig över att ha gjort det och det blev så jäkla bra och snyggt, men måste man hela tiden vara duktig? När ska jag inse att det räcker med att bara ha kul ibland, eller iallafall helt sonika skita i allt vad måsten heter och hänga en hel dag i soffhörnet eller någon annanstans.
 
 
Nu menar jag inte det här som ett inlägg fullt utav gnäll, nej det är mer en väckarklocka till mig själv och kanske till en del av er läsare som känner igen er i det här, hur man liksom fastnar lite i den där "duktiga-flickan/pojken- syndromet" där det bara rullar på och till slut blir man fartblind och inte inser var man är på väg. Jag har blivit duktig på att sätta gränser på jobbet, att nu är det bra och färdigt oavsett vad, men hemma är det värre att hitta den känslan. Jag kan lätt känna att jag är lat och overksam om jag sätter mig en lite längre stund, medan jag egentligen skulle tänka: "Skit samma"!
 
Men ni! Nu är det fredag och jag har planerat för att träna på att varva nytta med nöje hela härliga helgen!
Vad ska du göra?
 
Ta hand om dig!

För-fredag

Oj oj oj! Har visst varit lite extra upptagen ikväll och inte hunnit in här förens nu. Liggandes i sängen och lite slösurfandes innan jag är redo för att slå igen de små blå så hittade jag denna bild på Pinterest som fick mig att le och samtidigt känna att så där kommer jag att se ut från och med imorgon till söndag kväll!
 
 
Ta hand om dig!

Ingen liten "lort"!

Idag har jag funderat över utmaningar i livet och hur de påverkar oss. Är det den mentala styrkan som avgör i vilken riktning vi sträcker oss mot, den negativa eller den positiva? Eller är det bara ren och skär nyfikenhet som tar oss in på dessa vägar och gör att vi antingen växer eller krymper i tanken?
 
 
 
 
Jag är inne i en period just nu då jag mer eller mindre ger mig på saker som jag aldrig har gjort förut för att jag har tvekat. Tvekat för att jag inte riktigt har vågat av olika anledningar. 
Men av varje avklarad sak så känner jag att jag har vuxit med uppgiften oavsett hur den har gått. Tagit lärdom av de gånger då resultatet inte kanske blev den mest fantastiska och reflekterat över vad jag kan förändra nästa gång den uppgiften eller tillfället dyker upp. 
Sett det positiva i händelsen när det har gått bra och behållit de positiva tankar och känslor som jag har upplevt för att se på mig själv med nya ögon, att jag är ingen liten lort!
 
För det där att vara en liten "lort", vara den som backar och drar sig ur saker och ting, den personen har vi nog alla varit, mer eller mindre. Vissa människor kastar sig in i saker med liv och lust utan att tänka efter medans andra människor är mer försiktiga och eftertänksamma och hellre tackar nej i rädslan för att inte veta vad som förväntas eller hur resultatet ska bli eller så är man den där som befinner sig mitt i mellan och vågar ibland och ibland inte.
Men vad är det som gör oss till antingen den ena eller andra sorten? De som är den där lilla lorten, vad är det som gör dem till just den personen som aldrig vågar, den som tvekar oftast för länge tills det är försent vad är det de har eller saknar som den som är våghalsig och kastar sig in i allt har för att göra det den gör? Vad är det som gör att de skiljer sig åt?
 
Vad det gäller mig som person så vet jag inte varför jag har varit en person som oftast har tvekat och inte riktigt vågat. Har ibland känt att jag inte riktigt har varit den som skulle stå bland de främsta i ledet för att ta mig an det okända. Men ju fler gånger som jag vågar desto modigare blir jag och jag kan klappa mig själv på axeln och sedan se hur jag har vuxit ett par centimeter när uppgiften, självvald eller tillfrågad, har utförts. Den där betänketiden blir kortare och kortare och jag kan ibland få känslan av att jag går miste om mindre och mindre antal upplevelser som berikar livet!
 
Ta hand om dig!