Middagskonversationer

Idag slog det mig när min man och jag slog oss ner vid matsalsbordet för att äta middag, vad mycket man avhandlar just under denna korta stund som man sitter ner tillsammans.
Det pratas igenom vad som har hänt under dagen och hur den har varit, vad som ska hända under resten av eftermiddagen/kvällen och hur morgondagen eventuellt ser ut. Och mitt i allt detta så lyckas man få in en diskussion om eventuella inköpslistor, reflektera över saker man hört/läst/sagt under dagen, vad som önskas i födelsedagspresent (återkommer lite senare i inlägget om det) väder och vind och allt som hör livet till. Det är ett sammelsurium, eller som en gammal jobbarkompis sa: hoven droven, av samtalsämnen som avhandlas på en sisodär 20-30 minuter.
 
Dock inte dagens middag, men en av sommarens favoritmiddagar i Hjo!
 
När vi hade pratat igenom det mest väsentliga i vårt samtal så hamnade vi i en diskussion om födelsedagspresenter. Min man fyllde år igår men har ännu inte fått något paket eller present av mig då jag tycker att jag inte har kommit på det genuina att ge bort än. 
För i min mening så ska ett perfekt paket eller en genomtänkt present till den man bor tillsamman med innehålla något som man gärna vill ha men inte är i stort behov av. Det ska liksom vara en lite guldkant på tillvaron som man inte unnar sig själv utan det ska vara en tanke från hjärtat hos någon annan. Och något sådant har jag inte lyckats komma på än till min man. 
Han har visserligen rabblat upp en del som han kan tänka sig, men det är mer av de där behöver ha sakerna och dom är inte roliga att köpa för att ge bort. Nej, dessa saker kan jag hellre kosta på mig att köpa till honom vilken dag som helst, bara för att de behövs. En present är en gåva som ska ge något mer än just bara själva gåvan, om ni hänger med i mina tankar. Så det är bara att fortsätta att klura ett tag till, men snart kommer jag säkert på det och då blir det så bra så.
 
Jag hoppas att du har en härlig fredagkväll och att du hade en och annan lyckad middagskonversation med någon, eller några eller kanske till och med med dig själv... för det måste vi alla erkänna, att vi pratar med oss själva ganska ofta. Ibland tänker vi på det men oftast inte. Kan nog inte räkna hur många konversationer jag har haft med mig själv, men de har ofta slutat lyckligt utan att jag har blivit osams! Kanhända att jag är relativt lätt att resonera med.
 
Ha det gott!

Kommentera här: