Stordåd

Även det minsta är betydelsefullt nog för att uppmärksammas som stordåd, något som har påverkat en annan människa och gjort avtryck i livet. 
Allt vi gör lämnar avtryck och det är mitt ansvar att se till att dessa spår så ofta som det är möjligt blir positiva för de i min närhet men även för mig. Vissa dagar är kämpigare än andra att hålla den positiva sidan uppe och garden åker ner i både ilska och vredesmod, men vi kan alltid resa oss upp igen, hålla huvudet högt och göra om det på ett annorlunda sätt där ingen kommer till skada. Det är väl då vi utför våra största stordåd?
 
 
 
Ibland får man ta steget tillbaka och vänta in andras stordåd, men oftast kan den väntan vara värd sin tid. För det mesta så visar det sig ganska snabbt om det finns en anledning till att stanna kvar och vänta ut eller om det är dags att vända ryggen till och låta det vara, oavsett vilken sorts relation det handlar om. 
 
I en sann och trygg kärleksrelation sker stordåd hela tiden då man hänger sig åt varandra och ser den andras lycka som sin egen. Att både ge frihet och engagemang i ett känslomässigt förhållande krävs för att skapa den där perfekta balansen som gör att både tillit och kärlek växer sig starkare.
 
I en kompisrelation gäller det att båda ger och tar lika mycket, stordåden behöver komma från båda med jämna mellanrum för att kunna fortsätta relationen och anse den som sund. Gör den ena stordåd hela tiden kan det ge konsekvensen att ätas upp, det blir för stor obalans och relationen går sönder och inte går att reparera.
 
Vilka stordåd som jag har gjort idag kan jag inte sätta ord på. Det är mer en känsla i kroppen, en känsla av att vara tillfreds med dagen och se den som att jag har gjort det jag har kunnat för både mig själv och alla jag har mött. Vilka avtryck jag har gjort hos dem kan ingen annan än de svara på...
 
Ta hand om dig!

Listor!

Något som har blivit lite "värre" med åren är mitt minne och att komma ihåg vad jag ska säga och göra vid olika tillfällen. Inte så att det drabbar någon mer än mig, vad jag vet iallafall, men det är frustrerande när jag ska göra saker och har glömt nästan hälften och därför få vända tillbaka.
Jag vet även anledningen till att den här glömskan skapas, lite för många bollar i luften samtidigt och då utan livlina. Men om jag tvinnar ihop mig en liten tunn lina så sitter jag ganska säkert på plats och kan styra mig igenom det mesta, bara att komma dit till tvinnandet. 
 
 
 
Livlinan är att skriva listor över saker som ska uträttas, ställen som ska besökas och tider som ska passas. Inte det minsta konstigt egentligen, det kallas nog av de flesta att vara välorganiserad, och ett så simpelt verktyg att använda och har använts i hundratals år. Det är nog mest en övertro på mig själv som gör att jag inte skriver dem alla gånger som det behövs. 
 
Mina listor skriver jag på papper med en helt vanlig bläckpenna. pappret kan till och med vara en baksida på ett reklamblad eller kvitto, bara det finns yta att skriva det jag behöver. Jag har gjort fåfänga försök med att ha en liten snygg anteckningsbok i väskan, men det slutar alltid med att jag inte riktigt vet var jag har gjort av den snygga boken, då det förflyttas beroende på var jag har haft behovet av att läsa min skrivna lista och då försvinner liksom hela konceptet.
Ett löspapperssystem fungerar som bäst just nu, men jag kommer säkerligen att ge mig på ett eller två försök till med snygga inbjudande anteckningsböcker och vem vet, en dag kanske jag lyckas med att få in det i mitt system. Skulle vara härligt om det blev så, övning ger färdighet eller vad det nu är som jag brukar skriva här.
 
Försöker även att överföra den så kallade organiserade tankegången till mina barn och det ger väl blandade resultat. Just nu har jag en dotter som är så uppe i varv inför den stundande balen och studenten och hon har så mycket tankar och funderingar som hon säger muntligt till mig när vi pratar med varandra i telefonen. Det är näst intill lönlöst för mig att ta till mig då den ena muntliga tanken avlöser den andra och jag har tappat tråden för länge sedan. Bad henne nu senast att skriva en lista och skicka till mig, så jag har lite trådar att tvinna någon liten livlina av, så ska ni nog se att vi klarar av dessa två stundande högtider vi också. Bara jag har mina listor så ska det nog gå bra!
 
Ta hand om dig!

Rabarberglass

Söndagkväll och solen är på nedgång så sakta bakom träden här hemma. En dag som har spenderats mestadels utomhus där vi har kunnat njuta av en temperatur som har visat en bra bit över tjugo grader!
När det är varmt ute är det gott att svalka sig med lite glass och idag har jag passat på att göra lite egen. En enkel glass med få ingredienser fick det bli och smaksatt med rabarber. Det smakade alldeles förtäffligt gott och så härligt att njuta av en sådan här fantastisk sommardag!
 
 
 
Rabarberglass 
  • 300 gr rabarber
  • 1 dl strösocker
  • ½ dl vatten
  • 2 dl vispgrädde
  • 2 äggulor
  • 1 tsk vaniljsocker
Skär rabarbern i tunna skivor.
Låt dem koka tillsammans med strösocker och vatten i en kastrull till de har mjuknat.
Låt det svalna.
Vispa grädden ganska fast.
Blanda samman äggula och vaniljsocker.
Rör ner rabarber och ägguleblandningen i grädden.
Häll upp smeten i en form och täck den med plastfolie.
Ställ in den i frysen minst tre timmar innan den serveras.
 
 
 
 
Skedar och fat är loppisfynd.
 
Nu fortsätter vi att njuta av söndagkvällen och mannen och jag sitter här i soffan och hejar fram Sverige i hockey-VM. Blir det guld?
 
Ta hand om dig!