Livet

 
"Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring mig står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs."
                                                          Gustaf Fröding 
 
Dessa rader får starat min andra del av min så kallade tillbakablick på året som har gått. Raderna här ovanför har ni säkert alla hört när Mando Diao har sjungit dem i sin låt Strövtåg i hembygden. De här inledande raderna av Gustaf Frödings dikt får inleda mina tankar om den andra taggen, nämligen "livet". Det är en tagg som jag använde 144 gånger förra året och det säger en hel del och ingenting. 
För mig är livet allt, det är här ständigt närvarande och är det jag känner i varje andetag, i varje ögonblick och något som jag har lärt mig att hylla och inte ta för givet.
Mitt år som gått vad det gäller livet har varit skratt och gråt, kärlek och mindre älskvärda känslor, ja allt som livet har att bjuda på. För det är så det är, det går upp och ner och det är bara att acceptera och förändra det som jag har makt över att förändra med mitt liv som jag inte trivs med. 
I mitt liv så är det mycket saker som jag är tacksam över att kunna få ta del av. Jag har en fantastisk familj, som är stor och härlig på både min och min mans sida. En familj att vara stolt och tacksam över att de finns för utan dem skulle livet vara rätt meningslöst och tråkigt. För jag har lyckan att ha en familj i mitt liv som tillåter mig att vara just mig själv och det är för mig väldigt viktigt. Mest tacksam och stolt är jag över mina barn som jag är så lycklig över att just jag blev mamma åt. Jag skriver inte mycket om dem här och det beror på att jag anser att de ska kunna välja själva om de vill eller inte. Men ibland så måste jag få lufta lite om dem.
 
 
Mina älskade barn! Vår julselfie som min dotter tog.
 
Min man är också en människa som jag aldrig skulle kunna leva utan. Vilken man han är som älskar mig för den jag är, trots att jag är lite slarvig och ganska glömsk, och jag skulle inte vilja leva livet utan honom vid min sida.
 
Han är min! ♥
 
Jag har intressen som jag har möjlighet att förverkliga i den mån som tiden räcker till, framförallt då min bakning som är terapi för mig där jag får chansen att vara för mig själv och från att kanske ha varit på dåligt humör så kan det ändras till rena rama glädjen genom att bara få köra fingrarna i en söt sliskig smet som blir något gott som jag kan glädja mina medmänniskor med. En chans att ge livet en liten guldkant, både mitt eget och andras.
För att inte tala om min blogg, den skulle jag inte vilja vara utan. Här får jag chansen att skriva av mig och då oftast mina glada och trevliga upplevelser och tankar. Det här är mitt andningshål, min plats att fokusera på det som ger mig glädje och kan ge er läsare glädje i livet. Dock har ni fått lite tråkiga och sorgliga inlägg här på slutet av året, men det hör som sagt var livet till och jag vill inte förställa mig i dessa situationer, då det bara är helt nattsvart. För även jag har dessa dagar och stunder, men jag försöker att ge er de ljusa glada delarna först och främst.
Något annat som jag är glad över, men inte skriver så mycket om är mina fantastiska arbetskamrater och mitt roliga jobb som jag har. Jag har gjort det aktiva valet att inte skriva så mycket om mitt jobb här, nej faktiskt knappast inget alls då jag tycker att jag får nog av mitt jobb på jobbet och vill inte ta med mig det överallt. Här är min frizon från det. Men jag är tacksam över att ha de kollegor jag har i mitt liv!
Jag har använt taggen många många gånger det gångna året och är du intresserad över vad jag skrev så är du mer än gärna välkommen att kika på de inlägg som finns.
 
Ta hand om dig!

Två fina fåglar...

Något som vi gör varje vinter är att mata småfåglarna. Ja, vi matar de stora fåglarna också så som kajor och skator, men det är inte frivilligt som vi gör det.
Att mata fåglarna under vintern det är något som vi alltid har gjort och det är också något som behövs. För det kan inte vara lätt att vara liten och försöka hitta mat när det är både snö och kallt ute.
Vi är inga sådana människor som köper sju olika sorters foder och hänger upp på alla möjliga och omöjliga ställen i trädgården utan det bjuds på solrosfrön och talgbollar punkt slut.
Igår passade jag på att gå ut med kameran då det föll ett så stilla och vackert snöfall. Det var full fart vid fågelbordet men det var bara talgoxen som var den modiga som vågade sig fram till fågelmaten under den stunden som jag var ute. Det var en faslig trafik mellan fröautomaten och päronträdet där de satte sig för att äta upp sina frön.
 
 
 
 
 
Jag stannade även ute en stund extra för att njuta av vintern och vår lilla gårdsplan. Det är lite inhägnat med både bostadshus, uthuslänga och det gamla bageriet runt omkring den lilla grusplanen som vi har, vilket inte gör mig det minsta. Det blir mer privat och jag vill kunna känna att jag kan vara ute utan att någon behöver se mig, att kunna ha möjligheten att få vara för mig själv.
Att njuta en stund där på innegården är lite som balsam för själen, att bara kunna stå där och titta på snöflingorna som faller och den dämpade tystnaden som vintervärlden erbjuder. 
 
Dörren till det som en gång har varit bageri.
 
Många utrymmen finns det i vårt uthus.
 
Stalldörrarna där det en gång i tiden inhystes hästar.
Ibland är det bara vad man behöver, stanna upp och njuta av det som finns framför en just där och då. Jag har blivit så mycket bättre på att njuta av livet och det som det ger just här och nu. Den stunden kommer aldrig mer igen och då gäller det att ta tillvara på den just nu. Hoppas att du också kommer ihåg att se det stora i det lilla, för det finns här, bara vi öppnar ögonen och tittar.
 
Ha det gott!

Ett vitt täcke av snö

Vilken känsla att vakna upp till ett härligt vitt vinterlandskap där det är tyst och lugnt. Att kliva ut genom dörren och ta stegen ut på det vita täcket och det knarrar och gnisslar lite härligt under sulorna gör att man blir lite barnsligt lycklig och varm innombords. Den där känslan kommer tillbaka som man alltid upplevde som barn när man fick se hur snön föll utanför fönstret och man visste att snart kunde man plocka fram pulka och skidor och ge sig ut och leka med resten av barnen i kvarteret. Bygga upp gupp och hopp i pulkabacken där man ibland lyckades sitta kvar i pulkan eller snowracern eller så trillade man av och körde näsan i snön. 
Jag var ett ganska försiktigt barn när jag var liten, jo jag är fortfarande en försiktig människa, så det var inte många gånger som jag vågade åka i de där guppen. Jag kunde också tycka att det var otäckt att ställa mig på de där gröna trickskidorna som var poppis på 70- 80-talet, men även det försökte jag mig på, men oftast de gånger då det inte var så mycket barn ute och åkte i backen.
 
 
Idag tog jag med mig kameran ut för att bevara det fina i vår värld. Det är fina vackra stjärnor som visar sig mot himlen och landar på de mest konstiga ställen både ensamma och tillsammans med flera andra för att bilda ett vitt vackert täcke.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag passade även på att upptäcka den vita världen inifrån genom fönsterrutan och den vita snön ger ett vackert ljus både inne och ute så det gäller att passa på att ta vara på det.
Det är något som jag har lärt mig nu den senaste tiden att ta vara på det som är för stunden, för du vet aldrig när eller om du får uppleva det igen.
 
 
 
 
 
Jag är ingen vintermänniska men en eller två dagar om året kan jag glädjas med den snö som faller och jag tänker även på barnen som tycker att det är roligt att leka och stoja i snön.
Jag är lite av den uppfattningen att snö och kallt kan det få vara bara jag inte behöver vara ute i det utan kan iakta det vackra från mitt fönster. Att bara titta ut och njuta av det vackra som jag kan se är gott nog åt mig, samtidigt som jag kan förstå de människor som vill ha mycket snö för att det tycker om att vara ute och göra olika aktiviteter. Det finns nog inte så många saker som delar Sveriges befolkning i för. och emot, men snö är nog ett sådant ämne. Jag är neutral och ställer mig någonstans mitt imellan. 
 
Ta hand om dig!