Sista kvällen

Tänk att det redan är sista dagen i juli. Tycker inte att det är länge sedan jag skrev att det var den första i denna månad.
Min man har nu redan haft fyra veckor ledigt, men han säger att han skulle gott kunna ha fyra veckor till utan problem. Och vet ni? Jag tror honom verkligen. Där är vi riktigt lika han och jag. Vi älskar att ha tid som vi får förfoga över själva, utan att ha tider att passa eller anpassa oss efter. Vi kanske ska bli professionella dagdrivare han och jag? Kanske inget som man blir rik på pengar men på upplevelser.
Jag har nu två veckor som jag ska spendera för mig själv innan jag börjar jobba. Det finns inga planera på vad jag ska hitta på, bara lite funderingar och tankar som eventuellt kanske genomförs. Ja ni hör, jag är lite flytande i min planeringa av dagarna och det känns riktigt bra.
 
pssst. a little tip that it’s the last day to redeem our $50 off code for the online blogshop...:
 
Under de här två "ensamveckorna" kanske jag skulle försöka ta tag i min träning igen. Jag har inte lagt ner den helt nu under sommaren, den har bara skett lite mer sporadiskt skulle man kunna säga. Det har ändå landat på två pass i veckan men nu är det nog dags att trappa upp dem till några fler. Min ambition är att genomföra dem på morgonen/förmiddagen för att få resten av dagen fri. Samtidigt som det är skönt att få igång kroppen för dagen på ett bra sätt och nu under de senaste veckorna har jag faktiskt kört lite yoga och känner hur skönt det är för kroppen och knoppen.
Hur har du haft det med din träning under sommaren? Har den fått stå tillbaka, har du tränat som vanligt eller har du tränat mer?
 
Nu ska vi njuta av de sista lediga timmarna tillsammans min man och jag.
 
Ta hand om dig!

Att vara lite "lantis"

Kan man vara lite "lantis"? Ja, jag kan nog tycka att man kan vara det. Att vara helt "lantis" för mig är att bo på landet med grusvägar, avsaknaden av gatubelysning och ko- och hästhagar inpå husknuten. Att vara lite "lantis" för mig är att bo i ett litet samhälle, ha gatubelysning och nära till ko- och hästhagar. Ni förstår nog att det inte är riktiga kritierier som jag har raddat upp, men liten hint om hur jag tänker i mitt lilla huvud, hm.. knappt att jag själv vet oftast...
 
 
 
 
 
Idag har jag verkligen känt mig lite "lantis" hela dagen och faktiskt nästan är lite folkskygg, vill gärna inte träffa någon utan bara gå här och skrota. Att inte träffa någon är faktiskt väldigt enkelt när man bor som vi gör, det är fullt möjligt att gå ut på gården och vara för sig själv. Kanhända att det går förbi en och annan person som är ute och rastar sina hundar, men annars är det väldigt folktomt, vilket jag tycker om.
Jag har bott på landet med grusväg, utan gatlyktor och haft ko- och hästhagar inpå knuten och jag tyckte om det sommartid. När det sedan blev höst och vinter hade jag svårt för att finna mig tillrätta i tillvaron. För på landet är det svart på morgonen när du kliver upp och det är mörkt på eftermiddagen när du kommer hem från jobbet. Det är ett annat mörker än i ett samhälle eller en stad.
Nu är jag i ett mellanting mellan stadsmänniska och "lantis" och trivs väldigt bra i det. Jag har hittat hem!
Sedan kan jag stundtals nästan vara avundsjuk på de människor som bor på landet, då under sommarhalvåret, när de kan kliva ut en tidig ljummen sommarmorgon och få gå i det daggvåta gräset, att bara insupa det vackra i naturen och ha skogen tätt intill.
 
 
 
För mig är "lantis" absolut inget skällsord utan en livsstil. Ett sätt att leva och bo på, som jag hoppas att många kommer att fortsätta att vilja göra. Och ni som är "lantisar", jag kommer mer än gärna och hälsar på hemma hos er!
 
Nu ska den här lite "lantisen" fortsätta söka efter en lägenhet i storstaden Linköping till dottern. En nackdel med att vara lite utanför de större städerna då det inte fungerar med kollektivtrafiken varken tabell- eller tidsmässigt. 
 
Ta hand om dig!

Objudna gäster

Det här med trädgård är inte lätt alla gånger. Den vanliga skötseln med rensa ogräs, vattna och småpyssla med de små gröna och blommande liven går bra. Ibland får jag testa mig fram med varierande resultat och bland får jag googla, tänk vad bra det är med google!, för att få reda på mer om det som jag inte är så säker på.
Värre blir det när det dyker upp saker så som ohyra eller andra objudna gäster i mina land och planteringar. Då ska jag erkänna att jag har god lust att bara lägga ner alltihopa eller kalla in experthjälp, kosta vad det kosta vill.
 
Så här fin kan den vara, min Salix integra, när den får vara ifred.
 
Just nu har jag lyckats att få in några små, de tror att de är söta, larver som äter upp mitt pilträd, en Salix integra "Hakuro Nishiki" som inhandlades för två år sedan. Tyvärr så tog den kalla vintern den övre delen av trädet men längre ner var den fortfarande vid liv så jag bestämde mig för att låta den vara kvar, dock i ett lite mindre format.
 
 
 
 
Nu på kvällen när mannen och jag satt ute och drack vårat kaffe så frågade han mig varför bladen på pilen såg ut som fiskskelett.
 
 
De må vara små, men inte söta!
 
Jag tog då en lite närmare titt på växten och där var de, de små larverna vilka, efter googlande, fick artbenämningen Pilbladstekelns larver. Som tur var så fick jag även reda på vilket bekämpningsmedel som ska användas för att bli av med de små krypen. Så det är bara att sätta sig i bilen i morgonförmiddag och göra ett inköp av medlet på handelsträdgården. Allt för att rädda det stackars trädet!
 
Här ska vi inte göra något speciellt denna fredagskväll utan det får bli en kväll som får komma och gå som den vill. Jag har inte gjort många knop överhuvudtaget idag, förutom det mest nödvändiga och tråkiga hushållssysslor som man får dagarna att gå med, men tänker som sagt var fortsätta med att göra ingenting. Sedan får vi se vad den resterande helgen bjuder på. Vem vet?
 
Ta hand om dig!