Hur kär får man vara?

I år har min man och jag varit ett par i 13 år och gifta 8 år av dessa. År som har gått så fort och jag kan ibland fundera över var tiden har tagit vägen. Men när jag tänker tillbaka på allt som vi har varit med om och vad vi har presterat under dessa år så är det allt en hel del. Det har både stormat och varit solsken i vårt äktenskap, men vi har alltid haft varandra oavsett vad och vi har alltid känt att vi finns där och stöttar den som behöver det mest i stunden. Att kunna dela skratt och gråt, lycka och sorg har stärkt oss i vår relation och jag hoppas att det räcker i många långa år till.
13 år kan tyckas som en kort tid om man jämför med vad många andra kan räkna på sina äktenskap, men jag ser varje år tillsammans oavsett hur många de är som en fantastisk gåva och lycka. För tänk vilken tur jag har haft som träffade just min man som ville ha just mig!
 
 
När man väl hittar äkta kärlek så tror jag på att den är livslång. Man kan hitta kärleken flera gånger under en livstid men just den där äkta kärleken finns bara en gång i livet och att hitta den är nog det bästa man kan göra.
Att få vakna upp varje morgon och känna att man är så där pirrigt kär i sin man och få uppleva tryggheten och lugnet med en människa är få förunnat och jag är tacksam för varje dag som vi får. För trots att man är medelålders och både lite skrynklig och grå, absolut inte pinnsmal och inte alltid är så där piffig och fräsch alla dagar i veckan så finns den där förälskelsen och kärleken som gör sig så där härligt påmind varje dag med det där fjärilar i bröstet och pirrandet i maggropen. Det är kärlek det!
 
Så hur kär får man vara? Jättekär!
 
Ta hand om dig!

Kommentera här: