Tänk att man ibland är så där jäkla tvärsäker på att man har sett en sak någonstans och sedan inte kan hitta det. Frustrationen infinner sig när man har letat efter en struntsak i överdrivet lång tid och envisheten har slagit till och man ger inte upp i första taget. För jag såg det ju med egna ögon häromdagen! Eller var det förra veckan? Jaha, då slog tveksamheten till också... och den tillsammans med envisheten skapar ett radarpar som kan hålla en sysselsatt hela kvällen. Det bästa i dessa lägen är när "skitsaksamma"-känslan letar sig fram och man helt enkelt ger fullständigt f*n i det hela. Där har ni min kväll i ett litet nötskal. 

 

Jag är inte bitter, nej snarare tvärt om. Det här är saker som jag kan småskrattande gå och fundera över flera dagar efteråt. Hur dum jag är och att jag inte ger upp i ett tidigare skede. Men jag kanske lär sig någon gång?

 

Snart är det första advent och tills dess brukar jag vilja få upp lite fint i fönstren, det som jag hittar iallafall. Varje år när jag plockar undan julen så brukar jag vara strategisk och logisk, tycker jag då, och lägga sakerna i olika lådor men i bra inordnade kategorier. Det värsta är att dessa kategorier ändrar sig från år till år, det kan vara att alla adventsstjärnor hamnar i en låda för att året därpå hamnar alla prylar som jag hade i köket i en låda. Sedan är det de där sakerna som inte fick plats i den kategoriserade lådan, de hamnar i en annan låda, för där fick det plats. Så till slut så ligger alla saker "hoven droven" och det där att vara organiserad... hm... det kan jag ju bara glömma. Så nu när det snart är dags att börja plocka fram alla dessa ljusstakar och stjärnor kommer att innebära att det är lika bra att plocka fram alla lådor som har med jul att göra, för jag lär hitta det jag ska ha både här och där. Kanske även dags att ta en utrensning av alla dessa julsaker, men det är svårt då jag är så sentimental vad det gäller alla de fina små tomtar och andra pyssel som barnen har gjort på förskolan och skolan. De kan man väl inte göra sig av med?

 

 

Jag minns första julafton som jag som frånskild skulle fira utan barnen då det var barnens pappas tur att ha dem på julafton. Hur det var bestämt sedan redan året innan, då vi körde varannat år, och jag kommer ihåg hur jag satt och grät på golvet hemma hos mig då jag skulle pynta till jul och fick tag på två små tomtar som mina barn hade gjort på förskolan av små lerkrukor och träkulor med handritade ansikten. Hur dessa två små tomtar kunde frambringa så mycket känslor i mig.

Jag har dem kvar, de är så naivistiskt barnsligt vackra, och skulle nog aldrig kunna tänka mig att göra mig av med dem, trots att de nu för tiden inte står framme vid jul. Ja, känner jag mig själv rätt så kommer alla dessa kartonger att finnas kvar läääääänge till innan det blir någon utrensning av deras innehåll.

 

Tyvärr var väl bara det här ett exempel av alla de fall som händer med bortkomna saker och ting i detta hus. Jag kan kanske skylla på att jag, ja vad ska jag skylla på? Nja, jag kanske bara ska erkänna att jag är slarvig med att hålla ordning på det som jag inte absolut måste hålla ordning på. Jag kanske kan kalla mig för en understundomorganiserare.

 

Ta hand om dig!

♥