Barnsligt!
På väg till affären nu ikväll så passerade jag en trädgård där det finns många lönnar och ni som hängde med på biologilektionerna på lågstadiet vet att det blir mycket löv på dessa träd och att löven är stora också. 
På den här tomten så låg det en sådan där härligt stor hög med löv, som bara väntade på att få bli hoppad i, bli omkringkastad och bara lekt i. Men tyvärr inte av mig.
För hur skulle det se ut?! Jag, en 43 årig gift kvinna, med vuxna barn som står och hoppar i grannens lövhög, nej finns inte på kartan! Eller?
 
När tappar vi barnasinnet, eller iallafall skjuter undan det så att det inte sticker ut för mycket och blir för konstigt? När ser vi till att inte sticka ut för mycket åt det håll som inte är det rätta, utan att vi anpassar oss till det som anses lämpligt för ens ålder? För det är väl det vi gör?
 
Barnsligt?!
Vi ser till normen som säger att när vi kommer upp i en viss ålder, ja då ska vi minsann inte syssla med såna barnsligheter, det passar sig ICKE! Men om vi vuxna inte vågar släppa loss det barn som finns i oss, för det finns där någonstans, hur ska då dagens barn våga vara just det, barn? Jag menar, vad finns det att förlora... ingenting. Vad finns det att vinna... allt plus att man kanske bjuder på ett gott skratt till någon som kanske har haft en helt överjäklig dag och bara önskar att det skulle hända något som lättar upp på stämningen. 
 
Jo, jag kan se lite "vuxen" ut också. 
Jag vet själv att jag kan ha svårt att bjuda på mig själv ibland, att jag håller ihop mig lite för mycket och lite för länge. Men tänk den befriande känsla som infinner sig när man släpper loss. Vågar flamsa och tramsa, göra barnsliga saker och få vara helt bekymmerslös för en stund. Slippa vara vuxen ett tag och låta alla måsten och strikta saker få vara glömda för ett tag, för de kommer inte att försvinna i första taget, så du hinner med dem också kan jag lova. Låt barnasinnet komma fram ibland så du orkar med att vara den där vuxna som passar in i den samhällsskapade norm som vi har.
 
Så du, gå ut i trädgården och ta ett skutt eller två i lövhögen och släpp loss det där fnittrande skrattande barnet som du har. Jag lovar att du känner dig så mycket lättare i sinnet sedan! Och du, skit i vad grannarna säger! Du lever säkert ut deras innersta dröm med att hoppa i lövhögen!!!
 
Ta hand om dig!